Varje år så blir jag deppig i juli.
Juli månad påminner mig om då om
» sista gången jag träffade min pappa i livet, som dog 1 augusti 2008
» då jag fick beskedet hjärntumör 2013
» vid samma tidpunkt, runt 13 juli
Det är okej att jag mår psykiskt dåligt i juli,
eftersom jag vet varför men jag kan inte ändra på det förflutna.
Och det är hanterbart.
Inget ont, som inte har någonting gott med sig.
Jag är tacksam att jag har haft en närvarande pappa i mitt liv.
Vi har skapat fina minnen tillsammans.
Jag är är tacksam för att jag överlevde hjärntumören,
även om jag bitter över att jag fick hjärntrötthet som påverkar min vardag så pass mycket som den gör.
Som att jag inte kan jobba heltid, att göra rätt för mig, bidra till samhället och tjäna mina egna pengar.
Jag kan inte leva som jag gjorde innan jag blev sjuk, för jag kan inte göra allt jag vill göra, som innan hjärntumören, då jag får bakslag med att jag knappt kommer utanför sängen.
Men jag är tacksam för att jag har fått sån fantastisk vård, bra neurolog, återkontroller, arbetsterapeut, skolan för dom som har förvärvad hjärnskada (att jag får träffa och umgås med såna som upplever det jag går igenom).
Även om jag tycker att man borde vara glad på sommaren,
eftersom sommaren är min favorit årstid.
Men jag kan inte påverka när tråkiga händelser infaller,
som får mig må psykiskt dåligt.
1 av 3 mår psykiskt dåligt någon gång under sitt liv.
Även om juli månad är en deppmånad för mig,
så kan jag ha bättre dagar, precis som alla, som lider av psykiskt ohälsa.
Idag var den en av mina bättre dagar.
» Jag har varit och simmat en timme.
» Hälsa på en kompis.
» Bäddat rent i sängen.
» Duschat, så nu är man ren och len.
Kört med hårinpackning.
Det är så skön känsla att få känna sig ren och len, och få lägga sig i renbäddad säng.
Jag uppskattar dom små enkla grejer också.
Juli månad påminner mig om då om
» sista gången jag träffade min pappa i livet, som dog 1 augusti 2008
» då jag fick beskedet hjärntumör 2013
» vid samma tidpunkt, runt 13 juli
Det är okej att jag mår psykiskt dåligt i juli,
eftersom jag vet varför men jag kan inte ändra på det förflutna.
Och det är hanterbart.
Inget ont, som inte har någonting gott med sig.
Jag är tacksam att jag har haft en närvarande pappa i mitt liv.
Vi har skapat fina minnen tillsammans.
Jag är är tacksam för att jag överlevde hjärntumören,
även om jag bitter över att jag fick hjärntrötthet som påverkar min vardag så pass mycket som den gör.
Som att jag inte kan jobba heltid, att göra rätt för mig, bidra till samhället och tjäna mina egna pengar.
Jag kan inte leva som jag gjorde innan jag blev sjuk, för jag kan inte göra allt jag vill göra, som innan hjärntumören, då jag får bakslag med att jag knappt kommer utanför sängen.
Men jag är tacksam för att jag har fått sån fantastisk vård, bra neurolog, återkontroller, arbetsterapeut, skolan för dom som har förvärvad hjärnskada (att jag får träffa och umgås med såna som upplever det jag går igenom).
Även om jag tycker att man borde vara glad på sommaren,
eftersom sommaren är min favorit årstid.
Men jag kan inte påverka när tråkiga händelser infaller,
som får mig må psykiskt dåligt.
1 av 3 mår psykiskt dåligt någon gång under sitt liv.
Även om juli månad är en deppmånad för mig,
så kan jag ha bättre dagar, precis som alla, som lider av psykiskt ohälsa.
Idag var den en av mina bättre dagar.
» Jag har varit och simmat en timme.
» Hälsa på en kompis.
» Bäddat rent i sängen.
» Duschat, så nu är man ren och len.
Kört med hårinpackning.
Det är så skön känsla att få känna sig ren och len, och få lägga sig i renbäddad säng.
Jag uppskattar dom små enkla grejer också.
0 kommentar(er)
