Liia

Deppmånaden Juli
Varje år så blir jag deppig i juli.

Juli månad påminner mig om då om
» sista gången jag träffade min pappa i livet, som dog 1 augusti 2008
» då jag fick beskedet  hjärntumör 2013 
» vid samma tidpunkt, runt 13 juli

Det är okej att jag mår psykiskt dåligt i juli, 
eftersom jag vet varför men jag kan inte ändra på det förflutna. 
Och det är hanterbart. 

Inget ont, som inte har någonting gott med sig.

Jag är tacksam att jag har haft en närvarande pappa i mitt liv. 
Vi har skapat fina minnen tillsammans. 

Jag är är tacksam för att jag överlevde hjärntumören,
även om jag bitter över att jag fick hjärntrötthet som påverkar min vardag så pass mycket som den gör.
Som att jag inte kan jobba heltid, att göra rätt för mig, bidra till samhället och tjäna mina egna pengar.
Jag kan inte leva som jag gjorde innan jag blev sjuk, för jag kan inte göra allt jag vill göra, som innan hjärntumören, då jag får bakslag med att jag knappt kommer utanför sängen.
Men jag är tacksam för att jag har fått sån fantastisk vård, bra neurolog, återkontroller, arbetsterapeut, skolan för dom som har förvärvad hjärnskada (att jag får träffa och umgås med såna som upplever det jag går igenom).

Även om jag tycker att man borde vara glad på sommaren,
eftersom sommaren är min favorit årstid.
Men jag kan inte påverka när tråkiga händelser infaller,
som får mig må psykiskt dåligt.
1 av 3 mår psykiskt dåligt någon gång under sitt liv.

Även om juli månad är en deppmånad för mig,
så kan jag ha bättre dagar, precis som alla, som lider av psykiskt ohälsa.

Idag var den en av mina bättre dagar.
» Jag har varit och simmat en timme.
» Hälsa på en kompis.
» Bäddat rent i sängen.
» Duschat, så nu är man ren och len.
Kört med hårinpackning.

Det är så skön känsla att få känna sig ren och len, och få lägga sig i renbäddad säng.
Jag uppskattar dom små enkla grejer också.  

 
Allsvensk fotbollsmatch
Idag var jag på min livs första allsvensk fotbollsmatch. 
ÖSK - Norrköping IFK
 4 - 2
Jag är soliddarisk som hejar på ÖSK =)

Jag är tacksam för att jag har en vän,
som erbjöd sig att låna ut sitt säsongskort, 
för han inte kunde inte gå ikväll. 
Han hade inte behövt låna ut sitt säsongskort, 
men jag uppskattar hans vänlighet. 
Annars hade jag kunnat gått med honom. 
Så delade jag och en kompis på en match biljett.
Men tyvärr så blev han sjuk =( 
Så jag gick med en granne. 

Min räddning ikväll var min öronproppar. 
Jag blir väldigt hjärntrött av när det är för mycket folk, ljud och intryck.
Det var ca 8900-9000 personer på matchen.
Så jag blev väldigt hjärntrött av matchen,
men det var väldigt roligt och trevligt, och det var det värt =)

För några år sen, var det helt otänktbart för mig att vara på sån här evenemang. 
Men med åren har jag hittat strategier, och hanterat min hjärntrötthet.
Planera in lugn och vila innan matchen, och även ta det lugnt efter. 
För att inte slösa mer energi än vad jag behöver.
Och hjärntrötthet får jag räkna med. mer än vanligt, men ibland så är det värt det, 
som ikväll =)