Liia

Idag är det 3 år jag och Diesel har varit sambo <3
Idag är det 3 år sen Diesel och jag blev sambo <3
Han var så liten när han kom till mig, 12 veckor och 4 dagar.
Det var kärlek vid första ögonkastet. 

Hon som hade Diesel innan, 
berättade att hon kallade honom för Diesel, 
för att han spinner som en diesel motor, 
men jag fick kalla honom för vad jag ville, 
så länge jag bara berättade det för henne.
Men jag blev så såld på namnet,
så han fick fortsätta att heta Diesel.
Men ibland kallar jag honom för rackatuss,
när han är busig / stollig. 
Idag är det 27 mars, och Ralf namnsdag,
jag har blivit förtjust i det namnet.
Så nu har jag ett namn på lager, 
om jag skulle vilja ha skaffa en till sambo. 

Jag är så tacksam för att jag får vara hans matte.
Han gör mig hel. 
Varje gång vi är ifrån varandra, 
så saknar jag honom varje sekund.
Jag har ett hem att komma till, 
någon som väntar på mig, 
som saknar mig,
någon som älskar mig villkorlöst,
precis som jag älskar honom villkorslöst.
Han är det bästa som har hänt mig sen jag blev sjuk. 

Jag hoppas att vi får många år tillsammans!

12 veckor
12 veckor
25 februari 2017
27 mars 2017
 
 


Yasuragi - det japanska spaet
Jag blev beviljad två nätter på det japanska spaet Yasuragi med en närstående,
av Ung Cancer, så här i veckan var jag där med en nära vän.
Jag har blivit beviljad en gång vistelse på Yasuragi  tidigare av Ung Cancer,
så åkte jag med mamma, fast då blev jag beviljad en natt. 
Det som ingick var tågresan tur och retur till Stockholm, 2 nätter, 2 st 4-rätters middag, 2 frukostar och en lunch.
På Yasuragi så erbjuder dom inte bara behandlingar, även aktiviteter i meditation. 

Så vi testade 

- Klangresa 
- Do in / Qi gong
- Heart Chakra Meditation
- Zenmeditation. 



 Så badade i små bassängerna på terrassen på kvällen och sen eftermiddagen dagen efter. 
Vi och låg i en skön relaxfåtölj som gungar som man låg på en madrass på 
havets vågor och lugn och harmonisk musik i högtalarna i fåtöljen. 

Maten var si så där, några smakade bättre än andra.
Det var väldigt avkopplande att få vara på spa, 
bo på hotell och få maten serverad. 
Fin utsikt i Stockholms skärgård. 

Utsikten mot skärgården, från vårt rum. 

Utsikten mot skärgården, från vårt rum. 
Sån här fåtölj hade dom på spaet, skulle lät vilja ha en sån hemma, och ligga och vila och gungar och lyssna på harmoniskmusik. 

"-Möt mig i Gamla Stan"
Magnus Carlsson

Unnade mig caffe latte både vid ankomstdagen,
och avresedagen. 
Testade för första gången Fish & Chips på Restaurang London, på Bryggargatan
Smakade väldigt gott. 


Jag gillar kaffe med smak av smörkola och irish cream. 
Så tycker jag att mumintroll är så gulliga, så jag köpte 3 plåtburkar med mumintroll,
för att att till kaffe. 

 
Blev en liten tallrik "Palni S" från Indiska.

Vi var även till HM Home, som Örebro inte har. 


Jag har blivt så ljuskänslig sen hjärntumören, 
och blir lätt väckt när det är för ljust i rummet, 
och då vaknar jag för tidigt, 
vilket resulterar att jag får för lite sömn, 
och jag blir fortfare hjärntrött. 
Sömn är min återhämtning.
Så den blev en ögonmask så jag får min 
 
Ens hår är en del av sin identitet
Ens hår är en del av sin identitet.

När jag blev strålade blev så berättade sjuksköterskan,
att jag kommer tappa håret, och att det kan ta 4-6 månader innan det kommer tillbaka.
Håret kan bli förändrad när man blir strålad. 
Man kan få rakt hår, lockigt hår, ändrad hårfärg.
Jag hade brunt, tjockt och lockigt hår. 
Jag tyckte att det inte skulle göra nånting om jag fick lite tunnare hår.
För jag levde i förnekelse.
Mediciner för andra åkommor kan också ändra karaktären av sitt hår.

Men jag tappade håret alldelse för mycket,
för att orka stå ut med att tappa håret, så fort jag
- tvättade håret
- torkade håret
- borstade håret
- tog i håret
Så jag valde att raka av håret oktober 2013.

Maj 2014 började håret växa jämnt, 
så jag började spara ut håret.
Men så fort lockarna kom så rakade jag av till 27-30 mm, 
och rakade väl en gång i månaden. 
Jag upplevde att mitt hår blev mörkare. 
Jag försökte spara ut håret en gång, 
men jag gav upp och rakade bort lockarna.

För ca 6 månader, så gjorde min andra försök att spara ut håret till page.
Och jag upplever att min hårfärg inte alls mörkare längre, att det har bleknat. 
Men nu inser jag att jag har fått tunnare hår. 

Man saknar inte kon förrän båset är tomt. 
Nu blir jag lite rädd för framtiden, när man blir äldre,  
för eventuellt ytterligare förändring av håret,
pga genetiska och medicinska skäl.
För jag vill inte bli tunnhårig på äldre dar :-/
om jag blir så pass gammal.

Tror det eller ej,
men håret är en del av sin identitet,
tjej som kille,
kvinna som man.

Men men, man ska inte oroa sig för framtiden,
för man ska leva här och nu,
och ta vara på livet i nuet,
för man vet inte vad som sker i morgon dagen.  
Så passa på att uppskatta allt bra i livet just nu,
och berättade allt positivt du vill säga till någon som står dig <3
Imorgon kan det vara försent. 


Sista tiden har jag tänkt väldigt mycket på mina närstående,
hur dom upplevde när dom fick veta att jag hade fått hjärntumör.
För att jag kände att det var jag som fick trösta mina närstående, 
och jag var inte berörd av att jag hade fått hjärntumör. 

Jag tänker hur jobbigt det är för en närstående att se på
någon som blir  drabbad allvarligt sjukdom,
och man upplever maktlöshet och inte kunna hjälpa till, 
bara se på. 

Jag började bearbeta allt, 
när det inte var så intensivt med vården, 
och jag skulle återgå till livet, det var väl 
13-14 månader efter jag blev sjuk.
Många besvikelser sen dess, svårt att acceptera till en början,
men efter ett tag blir man tvingad att acceptera,
för att orka och gå vidare, så man inte fortsätter
att misslyckas gång på gång,
för det bara blir besvikelser.

The Show Must Go On...