Liia

Idag är det 12 år sen min morfar somnade in.
idag är det 9 år sen min pappa somnade in.

Fri från smärta och elände, på jordeliv.

Jorden blev en tommare plats och himlen blev två vackrare själar rikare.
När jag blickar upp i den kalla nattens stjärnbeströdda himlavalv så ser jag två glimmande juveler högt där uppe.

Sägs att med tiden, läker alla sår, men gör det verkligen det?
Min smärta finns kvar, mitt sår är fortfarande öppen, sen den dagen ni kom till himlen,
smärtan av att ni försvann för tidigt.
Smärtan att inte ni inte finns fysiskt kvar.

❤ ❤ ❤

Minns att vi var morfars allt, vi barnbarn.
Kärleken var gränslös.
Pysslig var han, och fyndig.
Minns hur hans händer känns,
händerna han som han skapade med,
som han hade slitit hårt i livet.  

❤ ❤ ❤

Vi barn, var pappas allt. 
Även om det har varit perioder där det har stormat,
så har han alltid visat att han älskar oss, 
och gav inte upp på oss.

Sen jag blev sjuk, 
så önskade jag att han fanns fysiskt, 
en pappa som fanns där,
när livet krisar sig, 
att få vara i en trygg famn,
precis som mammas famn,
men jag vet att han fanns vid min sida,
från himlen.

❤ ❤ ❤

Med mina minnen av er, morfar och pappa, så lever Ni vidare i mitt liv.
Jag älskar er och saknar er otroligt mycket!

Tiden läker inte alla sår.