Liia

Idag är det 10 år sen jag flyttade till Örebro.
Jag ångrar inte för fem sekunder, att jag flyttade ifrån Fagersta.
Fast jag saknar mamma, och önskade att vi kunde ses oftare än vad vi gör.

Minns än idag, dagen jag flyttade hemifrån.
Jag, mamma och min storasyster hade åkt på kryssning fredag-lördag,
och jag flyttade på söndagen.
På kryssningen så var det ett omaka par, var man än var, 
så hörde man frun säga Bööörje, bla bla bla.. Börje, Börje, Börje och åter Börje.
Vid flytten var det väldigt varmt, och vi stannade till på rastplatsen vid Linde, 
för somliga skulle röka och pudra näsan.
Vem mötte vi inte i dörrposten vid toan, om inte Börje och hans fru!?
Vi alla var lika förvånad av att vi möttes just där, efter kryssningen.

Men jag har ingen framtid i Fagersta, finns ju inga jobb.

I Örebro finns det jobb och möjligheter, att utvecklas. 
Jag hade redan vänner när jag flyttade till Örebro.
Var arbetslös 1 månad, efter 3 månader egen lägenhet. 

Att jag blev sjuk, är en annan femma.
Men jag tror att jag inte hade fått lika bra vård i Västmanland som i Örebro.
Och inte fått samma möjlighet till eftervård som jag har fått,
och möjlighet till arbetsträning. 
När jag blev sjuk, så var 10 mil hem till Fagersta långt, när jag ville ha mamma så nära. 

Jag har inga planera att flytta tillbaka till Fagersta, eller någon annanstans,
för jag trivs i Örebro.
Jag är hemma nu.