Idag är det 14 dagar sen jag gjorde röntgen.
Ringde neuromottagningen idag för att få röntgen beskedet.
Bara att ringa till neuromottagningen om röntgen beskedet gör att jag får ångest.
Inte för att jag tror att det är ny tumör. men man vill ha det bekräftat att det är som jag tror.
Men röntgen läkaren hade inte tittat på bilderna än, så jag får fortsätta att ha lite ångest tills jag får beskedet.
1 av 3 drabbas av psykiskt ohälsa nån gång i livet, ändå är det sån tabu att prata om det.
Bara för att jag är färdigbehandla för den akuta åkomman - så tar det tid att bearbeta cancer.
Fast det har gått 3 år sen jag blev sjuk, så mår jag fortfarande psykiskt dåligt.
Hjärntröttheten påminner mig varje dag vad jag har varit med om!
Jag har aldrig känt mig så svag och ensam, som när jag insåg vad jag hade varit om.
Jag tror att jag insåg vad jag hade varit med om när jag började på kursen för dom som har förvärvad hjärnskada. Och jag känner mig fortfarande svag ibland.
Jag har gått och pratat med kurator, jag har fått lyckopiller/stämningshöjande.
Jag skäms inte att jag mår dåligt.
Jag accepterar att jag mår dåligt.
Och det är okej att känna och sörja.
Mitt i eländet så har jag skojat om min hjärnskada.
Men det är väl för att försvarsmekanism för att orka.
Min bild om min omgivning, är att jag tror att dom ser en positiv,glad och aktiv tjej som gör mycket.
Men jag har dåliga dagar då jag knappt kommer ur sängen/utanför lägenhetens väggar, jag hamnar i svackor. När jag är som hjärntröttast, så är jag deprimerad.
Mitt liv har vänts upp och ner, för att jag fick hjärntumör.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är min nitlott i livet.
Jag får göra det bästa av situationen, även om det är svårt.
Men jag vill inte att ni ska känna, att era problem är bagateller jämfört med mig som fick hjärntumör eller andra problem.
Alla har problem. Alla är olika psykiska starka, och vi alla reagera olika fast man hamnar i samma situation.
Bara för att du tycker det är jobbigt, men en annan inte skulle tycka det är jobbigt, så kan ingen ta ifrån din upplevelse, att det är jobbigt för dig.
Till alla er som tror att jag är stark/kämpe som har fixat cancern. "-Jag skulle aldrig klara av det du går igenom."
Ringde neuromottagningen idag för att få röntgen beskedet.
Bara att ringa till neuromottagningen om röntgen beskedet gör att jag får ångest.
Inte för att jag tror att det är ny tumör. men man vill ha det bekräftat att det är som jag tror.
Men röntgen läkaren hade inte tittat på bilderna än, så jag får fortsätta att ha lite ångest tills jag får beskedet.
1 av 3 drabbas av psykiskt ohälsa nån gång i livet, ändå är det sån tabu att prata om det.
Bara för att jag är färdigbehandla för den akuta åkomman - så tar det tid att bearbeta cancer.
Fast det har gått 3 år sen jag blev sjuk, så mår jag fortfarande psykiskt dåligt.
Hjärntröttheten påminner mig varje dag vad jag har varit med om!
Jag har aldrig känt mig så svag och ensam, som när jag insåg vad jag hade varit om.
Jag tror att jag insåg vad jag hade varit med om när jag började på kursen för dom som har förvärvad hjärnskada. Och jag känner mig fortfarande svag ibland.
Jag har gått och pratat med kurator, jag har fått lyckopiller/stämningshöjande.
Jag skäms inte att jag mår dåligt.
Jag accepterar att jag mår dåligt.
Och det är okej att känna och sörja.
Mitt i eländet så har jag skojat om min hjärnskada.
Men det är väl för att försvarsmekanism för att orka.
Min bild om min omgivning, är att jag tror att dom ser en positiv,glad och aktiv tjej som gör mycket.
Men jag har dåliga dagar då jag knappt kommer ur sängen/utanför lägenhetens väggar, jag hamnar i svackor. När jag är som hjärntröttast, så är jag deprimerad.
Mitt liv har vänts upp och ner, för att jag fick hjärntumör.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är min nitlott i livet.
Jag får göra det bästa av situationen, även om det är svårt.
Men jag vill inte att ni ska känna, att era problem är bagateller jämfört med mig som fick hjärntumör eller andra problem.
Alla har problem. Alla är olika psykiska starka, och vi alla reagera olika fast man hamnar i samma situation.
Bara för att du tycker det är jobbigt, men en annan inte skulle tycka det är jobbigt, så kan ingen ta ifrån din upplevelse, att det är jobbigt för dig.
Till alla er som tror att jag är stark/kämpe som har fixat cancern. "-Jag skulle aldrig klara av det du går igenom."
0 kommentar(er)
