Liia

Känner mig grå och trist..
Nu när jag tittar tillbaka på alla inlägg,
får mig att minnas då jag skojar rätt friskt om hjärnskada i början..
Gör förvissligen nu också...men inte som då.
Men då levde jag i förnekelse..
Skojar väl mest nu när jag är med männsikor som är i samma situation som mig, har hjärntrötthet eller har cancer.

Dock vill jag aldrig skylla på min hjärnskada för att slippa göra saker och ting, 
säger jag ifrån är det för att jag orkar inte, när jag har hjärntrötthet..

Nu känner mig oftast bara grå, trist och bitter på hjärntröttheten.. 
Det är väl för att verkligheten kommit ifatt..
Hjärntröttheten ställer till en hel del för mig..
Jag vill inte att min hjärntrötthet ska dra ner mig i skiten..

Det är omöjligt för en frisk människa att förstå sig på hjärntrötthet..
Lätt som glömt bort att jag har hjärntröttheten, när det inte syns..
Men min familj har det iaf fått in att jag har hjärntrötthet,
att jag inte orkar lika mycket som förut...
och nära och kära också..

Men ibland så saknar jag arbetsträningen, för där kände jag mig inte så sjuk, när jag var där.
Jag var som vem som helst där, även om alla visste att jag var den som har hjärntrötthet.
Blev inte så stor grej av det. Fick lite andrum,
även om min uthållighet gjorde att jag kraschade i hjärntrötthet när jag kom hem i stället.