Den här veckan har hjärntröttheten varit bedrövligt, även om jag har haft det bra..
Jag har aldrig undrat varför just jag fick hjärntumör.
Jag ser mer som att det var min nitlott i livet.
Pga min hjärntrötthet, så behöver jag ofta egen tid, för återhämtning.
Oftast känns det rätt bekvämt att vara singel, även om det skulle ibland vara skönt att dela livet med någon.
Jag vet inte om någon skulle orka stå ut med mig med min hjärntrötthet, för att jag inte alltid orkar göra vardagssysslorna, ha fritid, får tacka nej till roliga saker för att jag inte orkar, lätt att tappa tålamodet när jag blir hjärntrött, och därför får kort stubin.
Men, men, den som lever, få se..
Men nu har jag kommit en bit på min resa tillbaka... till vadå, vet jag faktiskt inte än..
Visserligen så skulle jag kunna få hjälp med städ och tvättning, pga min hjärntrötthet.
Men jag har själv jobbat inom hemvården, och vet om direktiven hur man ska t.ex. städa, att man inte får lyfta på saker när man städar. Och då blir det ju inte städat på mitt vis.
Och jag tycker det bara är tragiskt att Örebro Kommun sparar in 100 miljoner inom hemvården. Dom gamla som har byggt upp Sverige med välfärdssystemet, som gör det möjligt att man kan få hemvård, ett detta tacken dom får!?!?!?!?
Så länge jag klara av att städa själv, så tänker jag göra det, även om jag måste ha återhämtning när jag är klar med städningen.
Jag är tacksam för
-att jag klara av att ha hand om mig själv (och katten).
- att kunna gå och prata obehindrat.
- att jag har fått världens bästa vård (som jag inte tror att jag skulle fått i t.ex. i mitt gamla landsting Västmanland).
- att forskningen och teknik inom sjukvård går framåt
- att fler överlever cancer. Att cancern inte alltid innebär döden, även om döden gör en närvarande.
- min familj och vänner
- min katt Diesel
Jag har fått nya kunskaper och erfarenhet, och fått möta fantastiska människor, som jag aldrig skulle fått, om jag inte hade fått cancern.
Jag mår relativt bra idag.
Jag har aldrig undrat varför just jag fick hjärntumör.
Jag ser mer som att det var min nitlott i livet.
Pga min hjärntrötthet, så behöver jag ofta egen tid, för återhämtning.
Oftast känns det rätt bekvämt att vara singel, även om det skulle ibland vara skönt att dela livet med någon.
Jag vet inte om någon skulle orka stå ut med mig med min hjärntrötthet, för att jag inte alltid orkar göra vardagssysslorna, ha fritid, får tacka nej till roliga saker för att jag inte orkar, lätt att tappa tålamodet när jag blir hjärntrött, och därför får kort stubin.
Men, men, den som lever, få se..
Men nu har jag kommit en bit på min resa tillbaka... till vadå, vet jag faktiskt inte än..
Visserligen så skulle jag kunna få hjälp med städ och tvättning, pga min hjärntrötthet.
Men jag har själv jobbat inom hemvården, och vet om direktiven hur man ska t.ex. städa, att man inte får lyfta på saker när man städar. Och då blir det ju inte städat på mitt vis.
Och jag tycker det bara är tragiskt att Örebro Kommun sparar in 100 miljoner inom hemvården. Dom gamla som har byggt upp Sverige med välfärdssystemet, som gör det möjligt att man kan få hemvård, ett detta tacken dom får!?!?!?!?
Så länge jag klara av att städa själv, så tänker jag göra det, även om jag måste ha återhämtning när jag är klar med städningen.
Jag är tacksam för
-att jag klara av att ha hand om mig själv (och katten).
- att kunna gå och prata obehindrat.
- att jag har fått världens bästa vård (som jag inte tror att jag skulle fått i t.ex. i mitt gamla landsting Västmanland).
- att forskningen och teknik inom sjukvård går framåt
- att fler överlever cancer. Att cancern inte alltid innebär döden, även om döden gör en närvarande.
- min familj och vänner
- min katt Diesel
Jag har fått nya kunskaper och erfarenhet, och fått möta fantastiska människor, som jag aldrig skulle fått, om jag inte hade fått cancern.
Jag mår relativt bra idag.
0 kommentar(er)
