Å så var det här med vissa datum på året, gör mig ledsen.
Jag har mist många som har betytt väldigt mycket, som har blivit änglar i himlen.
Så vid födelsedagar, alla helgons helgen, jul, dödsdagar påminns jag så lätt av att dom som inte finns här fysiskt, men lever vidare i mitt hjärtam, minns med glädje, sorg och smärta.
Jag har mist många som har betytt väldigt mycket, som har blivit änglar i himlen.
Så vid födelsedagar, alla helgons helgen, jul, dödsdagar påminns jag så lätt av att dom som inte finns här fysiskt, men lever vidare i mitt hjärtam, minns med glädje, sorg och smärta.
† 25 februari 1997 †
Gick min farmor, 67 år, bort i hjärntumör
† 1 augusti 2005 †
Gick min morfar, 71 år bort. Antagligen i Parkinson.
† 31 december 2007 †
Somnade farfar , 76 år, in i sin säng, sviterna av lungcancer, och levde på övertid.
När jag var liten fick han lungcancer, pga rökningen. Han fick välja mellan att sluta och röka, och få 5-6 år till med nära och kära och operera bort ena lungan, eller fortsätta at röka och inte få operation. Men han valde att få vara med nära och kära. Och levde ca 15 år efter opereationen. Så sista åren var det kämpigt med andningnen.
† 1 augusti 2008 †
Gick min pappa, 50 år, bort i hjärnblödning.
† 11 oktober 2008 †
Gick mormor, 69 år, bort i hjärtinfarkt. Inte så konstigt att hjärtat inte orkade, när hon var multisjuk.
† 30 oktober 2012 † 7 agusti 2016 †
"Faster" Ann-Marie, 88 år, i cancer. Karl-Erik, 90 år, av ålder.
Med tiden läker alla sår, sägs det, men min smärta blir inte bättre med åren. Minns som det vore igår, har samma smärta i kroppen än idag... och det är okej att känna.
Tröste -dikten
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och Du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som Du alltid brukar göra.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta från Din röst.
Skratta tillsammans med mig,
var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma,
inget har skett som har förändrat det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du inte längre tänka på mig,
för att Du inte längre kan se mig?
Jag väntar på Dig, för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.
-Okänd
Samma sak gäller det som hände mig, datumet när jag var till akuten, då karusellen började, gör mig väldigt ledsen. Med samband dom första dagarna, jag blev sjuk (13 juli 2013), så var det samma dagar som var sista dagarna jag träffade min pappa i livet 5 år tidigare (2008), och sen gick bort 1 augusti, Så juli månad är blir jag så påmind om min inre smärta.
Julen, tycker jag bara är jobbigt, känner mycket ångest då, jag vet inte varför.
För mig är julklappar betydelselöst för mig.
Jul handlar om att vara med när och kära, och äta god mat tillsammans, få samvaro med dom som betyder väldigt mycket för mig. Jag uppskattar att få träffa dom som betyder mycket för mig vid julen, min familj som finns kvar. Men smärtan är närvarande över mina änglar som inte finns med fysiskt.
I år orkar jag inte julpynta, för att jag är så hjärntröttheten =(
Julpyntet 2013
Gick min farmor, 67 år, bort i hjärntumör
† 1 augusti 2005 †
Gick min morfar, 71 år bort. Antagligen i Parkinson.
† 31 december 2007 †
Somnade farfar , 76 år, in i sin säng, sviterna av lungcancer, och levde på övertid.
När jag var liten fick han lungcancer, pga rökningen. Han fick välja mellan att sluta och röka, och få 5-6 år till med nära och kära och operera bort ena lungan, eller fortsätta at röka och inte få operation. Men han valde att få vara med nära och kära. Och levde ca 15 år efter opereationen. Så sista åren var det kämpigt med andningnen.
† 1 augusti 2008 †
Gick min pappa, 50 år, bort i hjärnblödning.
† 11 oktober 2008 †
Gick mormor, 69 år, bort i hjärtinfarkt. Inte så konstigt att hjärtat inte orkade, när hon var multisjuk.
† 30 oktober 2012 † 7 agusti 2016 †
"Faster" Ann-Marie, 88 år, i cancer. Karl-Erik, 90 år, av ålder.
Med tiden läker alla sår, sägs det, men min smärta blir inte bättre med åren. Minns som det vore igår, har samma smärta i kroppen än idag... och det är okej att känna.
Tröste -dikten
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och Du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som Du alltid brukar göra.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta från Din röst.
Skratta tillsammans med mig,
var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma,
inget har skett som har förändrat det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du inte längre tänka på mig,
för att Du inte längre kan se mig?
Jag väntar på Dig, för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.
-Okänd
Samma sak gäller det som hände mig, datumet när jag var till akuten, då karusellen började, gör mig väldigt ledsen. Med samband dom första dagarna, jag blev sjuk (13 juli 2013), så var det samma dagar som var sista dagarna jag träffade min pappa i livet 5 år tidigare (2008), och sen gick bort 1 augusti, Så juli månad är blir jag så påmind om min inre smärta.
Julen, tycker jag bara är jobbigt, känner mycket ångest då, jag vet inte varför.
För mig är julklappar betydelselöst för mig.
Jul handlar om att vara med när och kära, och äta god mat tillsammans, få samvaro med dom som betyder väldigt mycket för mig. Jag uppskattar att få träffa dom som betyder mycket för mig vid julen, min familj som finns kvar. Men smärtan är närvarande över mina änglar som inte finns med fysiskt.
I år orkar jag inte julpynta, för att jag är så hjärntröttheten =(
Julpyntet 2013
Det här är Diesel förra året när han var hos grannen som hade julgran >_<
1 kommentar(er)
