Liia

Sist jag var på kontroll var i november,
och då var min ordinarie neurolog tjänstledig. 
Så jag fick per brev, att det var oförändrat.
Så vid början av året, så ringde jag neurokliniken,
för att jag hade inte fått remiss för nästa röntgen, 
eftersom min ordinarie alltid skickade en ny remiss,
så fort jag hade fått röntgensvaret. 
Men sköterskan sa att det är lugnt,
jag har en inbokad tid hos en neurolog på vårkanten,
och hon kunde skicka en remiss efter jag hade varit hos henne,
om att jag ska göra röntgen t.ex. inom en månad.
När jag ändå ringde till neurokliniken, så frågade jag när min ordinarie neurolog kommer tillbaka,men han har slutat säger hon.
Lite dålig stil, att dom inte hörde av sig att han hade slutat och berätta vem min nya neurolog är.

Det blev en besvikelse, eftersom jag är så nöjd över att jag har fått honom, 
för att han rätt person, på rätt plats för jobbet.
Men jag förstår att han vill gå vidarie i sin karriär.

Så fick jag veta vem min nya neurolog.
Träffat henne en gång, för att jag behövde läkarutlåtande för ansökan om aktivitetsersättning, och det var hon som skrev ut mig, när jag låg på USÖ efter operation.
Hon är brysk, men hon gör sitt jobb bra. 

Så jag fick en kallelse till henne igår.
Då berättar hon att hon har försökt att få mig till någon annan neurolog, 
eftersom hon kommer gå i pension, så är det bättre att jag skulle få komma
till en neurolog, som inte kommer slut, vilket jag verkligen håller med om.

Hon sa att hon skickar en remiss för ny röntgen i slutet av maj/början av juni.
Om röntgen såg oförändrad, så skulle hon prata med onkologen, och se om jag ska fortsätta
att gå på kontroller 2 ggr/år eller om jag ska glesa ut till en gång per år, 
för dom kommer att hålla mig under kontroll ett tag till, eftersom jag fortfarande har
rest tumör.

Min förra neurolog, lindande in jobbig saker med bomull, bara för att jag 
inte ska oroa mig i onödan, vilket jag kan förstå.
Han har förklarat för mig att jag har en förändring, som dom inte riktigt vet vad det är,
och för att ta reda på det behövs det göra ett vävnadsprov, men så länge det är oförändrat,så vill dom inte göra ett onödigt ingrepp i hjärnan, vilket jag förstår.
Men jag föredrar att henne som jag träffade igår,
för hon säger som det är. 
Men det kanske uppfattas brutalt, för dom flest som har haft cancer,
men jag uppskattar att man säger tydligt, så det inte finns utrymme och missuppfatta.
Jag har försökt förtränga att jag har rest tumör, men när hon sa rest tumör och jag ska göra röntgen, 
det gav mig en massa ångest.

Rädd för att rest tumören ska väckas till liv, 
ångest över att göra röntgen, som är plågsamt 
fysiskt & psykiskt,
att ligga på röntgen i en timme, minst
om dom inte måste ta om en bild för att en bild blev för suddig,
för att jag inte låg tillräckligt still, för då tar det 10 min till. 

Men jag vill ändå göra röntgen,
för att jag är rädd för att, om jag får symtom för tumör igen,
skulle jag skylla på min hjärntrötthet och jag inte skulle uppfatta vissa symtom, 
för att jag är för hjärntrött. 
Att göra röntgen är nödvändigt ont, för att veta hur det står till på hjärnkontoret. 

Kommer få ångest igen när jag jag får remissen, ångest för att jag får röntgentid, 
ångest veckan innan röntgen fram till svaret, 
som jag antagligen får på brev framöver, skulle jag gissa på.
För när jag hade min första neurolog, så gjorde jag först röntgen och sen fick jag en tid till honom.
Ser röntgenbilden oförändrat, så försvinner min oro och ångest, 
tills nästa gång remissen kommer, och då är karusellen igång. 

Hon frågade allmänt hur mitt liv såg ut, och om jag hade kontakt med 
arbetsterapeuten, och hur det går med friskvårdskursen. 
Gjorde lite neurologiska undersökningar,
som styrka i mina händer, blunda och höja på armarna, blunda och köra pekfingrarna på nästippen, hur jag går, känsel i armar och ansiktet osv.